Först ser jag honom inte. Sen så är han där. På dansgolvet utan henne och hjärtat, mitt stackars hjärta, tar en dubbelskutt. Och så ser han så glad ut när han ser mig att jag smälter lite. Alla danser är underbara. Han är underbar. Mina fingrar längs hans skäggstubb, min tumme på hans haka och det tar all min kraft att inte kyssa honom där och då. Omfamningen som blir hårdare och hårdare. När jag tar hans hand och han lätt stryker sin tumme på min handled stannar hjärtat. Hans hand om min nacke gör att jag bara vill ta med honom hem. Där. Då. På en gång. Kroppskontakten när vi står och väntar på om kvällen är slut gör att jag smälter lite till. Jag känner mitt försvar bli mindre och mindre. Nu går det inte. Nu kan jag inte blockera honom igen. Jag ser på honom och Där Är Du. Där är du. Och jag vill ha dig. Och jag önskar så att du vill ha mig. Han säger Vi hörs och tittar på mig och jag hinner undra, Ser du Mig. Sen går han. Vi hinner inte ut från parkeringen innan det klickar till i mobilen. Jag tänker i bilen att nu, nu måste jag få tro att han är intresserad. Att han ser mig. Och hoppet i hjärtat vet inga gränser.
Fler meddelanden när jag kommer hem. Flera på morgonen. Jag vill helst åka till honom på en gång och bara se honom igen. Men han är upptagen och jag också. Tyst på dagen och jag kan inte låta bli att tänka att det är nu som han försvinner. Nu gör han som han brukar och försvinner när vi kommer lite närmare. Jag är så trött eftersom jag inte kunde sova i morse igen. Men så hör jag av honom igen ikväll. Han avslutar med Kram och mitt hjärta... Mitt hjärta. Nu måste jag få välja igen. Välja att faktiskt vara lycklig. Få vara i den här känslan. Få hoppas. Visst borde jag fråga vad han vill men jag väntar lite till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar