Först blir hon sparkad men sen inte. Hur ska man förhålla sig till allt egentligen? Men gladare och bättre stämning efter några dagars förvirring. Men pessimist som jag är så kan jag inte låta bli att undra...
Kvällens lilla Hello gör mig mest matt. Jag har ju kommit en bit. Jag kan ju låta bli att tänka på honom. Men så kommer det små trevande meddelanden som ställer allt på ända. Att de kommer samtidigt som meddelanden från Mr Best Ex är ju bara att förvänta. Så fort han känner att jag är på väg bort så kommer det ett som gör att jag återigen undrar varför det inte kunde fungera mellan oss. Men han är ju bara en i raden av personer som inte vill ha mig. Som inte längtar efter mig. Bara mig. Hur svårt ska det egentligen vara?
Men Mr K. Nu väntar jag igen. Det måste finnas mer i livet än väntan. Jag orkar inte leka längre. Jag vill kunna skriva när jag vill. Jag vill inte behöva tänka på att inte svara före det gått några timmar. Vill inte behöva tänka på hur mycket jag skriver. Jag vill inte spela spelet längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar