Dags att {välja} lycka

Den enorma tystnaden. Den kväver mig sakta. I armarna på en annan ligger den där som en filt över mig. Allt jag vill är att sparka av mig filten och skrika åt dig: JAG ÄR HÄR! VAR ÄR DU?!? Men jag ligger stilla i en annans armar och försöker sparka undan tankarna på dig. Ensamheten forsar fram och jag gråter över alla liv som inte blev av. Alla önskningar som inte blev annat än tomma drömmar. Döda drömmar. Aldrig trodde jag att livet skulle bli så ensamt. Men i försök att faktiskt välja lycka valde jag att umgås med vänner ikväll. Paj och vaniljvisp istället för dans om du nu skulle vara där. Att se dig, att dansa med dig. Nej jag väljer lycka istället. Det tar emot.