Slut på något som {inte} hann börja

Tydligen kan man tolka saker olika. Tydligen så hade vi inte bestämt att ses. Jag försöker tränga bort alla tankar på honom. Ibland går det någorlunda. Ibland går det inte alls. Jag är grinig och har inget tålamod. Vill egentligen bara ligga i sängen och sova bort framtiden. Är ledsen och ser ingen ände på ensamheten och såret i hjärtat blir bara större. Vi har inte setts och det är bara bra. Han måste bort ur mitt hjärta, jag vet bara inte hur. Vi skulle umgås i midsomras på fest men det blev andra planer. Fasar för när vi kommer att ses. Vet inte hur det ska gå.

Stilla {hopp}

Det lilla lilla hoppet spirar när Mr K hör av sig och så skickas det meddelanden hit och dit. Vissa dagar många många, vissa dagar bara ett. Jag är nervös när vi kommer att ses. Leendet får mig att smälta och det är fantastiskt att vara i hans armar. Det känns som att vi kommit över något osynligt hinder när det blir intimt och allt bara flyter på i dansen. Det känns som att vi flirtar och med hans hand på min höft vill jag bara vara kvar i nuet. Men dansen tar slut. Fast vi pratar och det känns plötsligt som att det finns flera olika vägar att gå framåt. Nu ska vi ses, jag tog mig äntligen i kragen och frågade. Då måste han väl ändå förstå att jag är intresserad? Men så kommer förkylningar i vägen och jag är rädd att han kommer att ångra sig och inte vilja ses. Jag vet inte. Var det för mycket när vi sågs? Nu har han inte svarat på mitt meddelande och på en gång börjar tankarna snurra. Han tycker inte om mig så. Han vill inte ses. Hur kunde jag tro att det som är mellan oss är mer än vänskap? Men jag vill tro. Jag vill hoppas. Efter all den här tiden borde vi väl ändå få hångla lite? Är det för mycket begärt?