{Halvtomma} glas

Övertiden på jobbet och möten som måste ske och allt som måste göras innan jag åker. Bortdelegering som inte kan komma igång före årsmöten nästa år. Allt tar knäcken på mig. Och så den ständiga ensamheten. Och Mr K som inte hör av sig. Jag fasar att vi är tillbaka till rutan ett. Fast kanske är det lika bra. Jag har så svårt att se hur jag skulle kunna förklara allt. Han som inte har barn. Jag som ser mina obefintliga chanser försvinna varje månad. Men hur ska jag bara ignorera det som sker när vi ses? När hans kropp är nära min. När hans hand lägger sig runt min nacke. När han stryker med tummen på min handled. När när när. Det är inte obetydligt. Det är underbart. Men så försvinner han och jag kan bara se på. Och fantisera om hur det var, hur allt kunde bli. Ensamhet och barnlängtan och trötthet. Allt på en tisdag. Allt på en gång och jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas ta mig härifrån.