Årets första dag har passerat och jag har inte pratat med en levande själ. Jag fick meddelande från en gammal vän som värmde. Jag har inte haft nån ork idag. Lyckades ta mig ut på promenad. Alla jag mötte hade någon att gå tillsammans med. Jag är lika ensam som vanligt. I ren matthet somnade jag i soffan. Alla nyårslöften höll på att bli bortglömda redan första dagen.
Så plingar det i mobilen och Mr K hör av sig. Kollar om jag ska på dans i helgen. Jag är lika matt och ensam och det tär i mig att jag inte har någon. Inte ens att han säger att det är bra att jag ska dansa kan få ett leende på mina läppar. På mina läppar är det bara ensamhet och sorg som ryms. Vill så gärna ha hopp på läpparna. Vill så gärna ha hans läppar på mina.
