Inte en {date} bara en massa ingenting

Dagens försök att få till en date misslyckas totalt. Övertid på jobbet. Mr K som inte svarar på  meddelanden i tid så jag kan fråga om jag får kommer och fika. Inte för att jag hade haft tid efter jobbet. Han bor ju lite för långt bort. Men att han bara ignorerar mitt försök känns som ett sting i hjärtat. Då är vi alltså tillbaka till ingenting igen. Och jag bara undrar hur länge jag ska hålla på utan att komma någon vart med honom. Men som jag sagt hela sommaren till en vän, man är inte klar före man är klar. Och tydligen vill jag plåga mig själv lite till. Så jag kommer att åka på dans på fredag. Jag kommer att flirta och försöka vara pigg och glad. Jag kommer att försöka få honom att se mig. Jag är inte villig att ge upp än. Orkar inte gå tillbaka till ett intet igen som det inte finns något slut på. Så här finns det ju en liten liten strimma hopp ändå. Fast det egentligen inte gör det. Jag vet att jag borde gå djupare. Att jag borde prata om mer privata saker för att visa att jag bryr mig om honom. Men nu när det känns som att han bara backar känns det inte rätt. För om vi inte kommer varandra närmre så vet han ju då en del som jag inte vill att han ska veta om vi inte går framåt. Livet. Varför ska det vara så svårt?