Han svarar till slut och frågar vad som händer i helgen. Jag svarar och så är väntan igång igen. Denna eviga väntan. Förut trodde jag att frågan om helgen var för att kolla av var vi hade varandra. Nu undrar jag om det bara är en utfyllnadsfrågan. Framför allt undrar jag varför det tar så mycket tid till att slå ner mina känslor.
Men svaret kommer på förmiddagen och han är redan på väg bort. Bort från mig. Så talande. Bort med tåg till roligheter som jag önskar att jag kunde vara med på. Meddelanden blir flera och tätare. Sista avslutar han med Kram. Jo tack, jag vill gärna kramas... Mitt fyllemeddelande i natt har han inte svarat på.
Inte ens meddelanden från Mr Best Ex kan skingra mina tankar. Fast jag försöker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar