söndag 28 september 2014

Gå {framåt}

Jag kämpar för att lämna honom bakom mig. Min själ får lite ro när vinden blåser genom mig när jag når huset i landet. Jag vill så gärna att han ska höra av sig. Att han ska kommentera något om att han gick. Men så blir det inte. Jag jobbar för att slippa tänka. Det går inte. Men jag vet att jag måste gå vidare. Jag måste framåt i mitt liv. Jag jobbar och tänker och försöker komma till insikt. Jag lägger ut bild i förhoppning om att han ska se den. Att han bara ska förstå att om han inte gör något nu så är det försent. Så knäpper det till i mobilen och han har hört av sig. Han säger att han älskar fina höstdagar och jag vill bara skrika Jag älskar dig! Men det gör jag inte mer än i mina tankar. Jag svarar och så sitter jag åter i väntan. Varför hör han av sig om han egentligen inte vill prata med mig? Jag kan inte låta bli att fundera. Tänk om vi skulle kunna träffas. Men han kommer bara att säga nej. Jag vet ju det. Hur många gånger ska jag bryta ner mig själv? Timmarna går och han svarar inte. Timmarna går och jag vill bara gråta. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar