Bak{steg}

Ett klick i mobilen när han åker förbi. Jag försöker flirta men det går dåligt. Han svarar inte på mitt meddelande och jag är åter igen säker på att jag är för efterhängsen. Och lika säker på att om jag backar nu, backar han. Om jag driver framåt nu, backar han. Två steg framåt och ett tillbaka känns som om det vore framsteg. Nu känns det mer som två steg bakåt och så ett till bakåt. Mitt samlande på styrka för att fråga om vi ska ses på onsdag har idag bara krympt. Men att träffas på fredag på dans känns inte så lyckat. Jag vill så mycket mer nu. Och det innan vi ens har pussats. Om vi pussas och han inte är bra? Tanken hånar mig. Så mycket tid som jag i så fall kastat bort för att aldrig få igen. Gamla välbekanta tankar kommer på besök. Vem är jag som tror att jag kan få någon att tycka om mig. Jag som inte är intressant. Jag som inte har någonting att säga. Jag som bara är tyst. Jag som inte tycker någonting. Jag som inte syns. Förra helgens eufori är långt borta.