Usel dag {usel} vecka

Mitt usla humör sätter sina spår. Jag har inte samma tålamod med kollegor. Jag vill ha svar på frågor utan krångel. Jag vill bara ha ett enkelt liv. Gärna lite lyckligare, gärna lite gladare än nu. Men det känns långt borta. Som en evighet sen jag skrattade utan att det känns tvunget. Det kommer sms från Mr Best Ex som vill berätta om sitt liv och jag svarar på slentrian. Den konstiga känslan när jag var där sitter kvar som en tagg. Jag känner hur gärna han vill ha synpunkter på sina verk men det knyter sig bara. Jag vågar inte säga mer än "Den är fin", inte så inspirerande direkt. Så är vi tillbaka till ett intet igen han och jag. Kanske precis som det ska vara. Kanske passade vi för varann en gång i tiden. Kanske passade vi aldrig för varann. Jag litar inte på honom fast jag skulle göra allt för den mannen. Mitt usla humör försämras i takt med att dagarna går och Mr K inte hör av sig, inte svarar på mina frågor. Jag vet att jag inte borde bry mig, det nya livet och allt det där, men jag kan inte låta bli. Jag vet att jag inte ska tänka på honom. Jag vet att han inte är bra för mig. Jag vet att om han inte hör av sig mer så bryr han sig inte. Jag vet och det gör att jag mår uselt. Idag fick jag ett meddelande och jag mår lite bättre för en sekund men egentligen är det bara en illusion. Efter ett tag så kommer allt tillbaka. Han hör inte av sig tillräckligt. Om han tycker om mig skulle han försöka. Och jag mår uselt. Och är usel på att låtsas att vara glad och må bra. Jag har inte svarat. Vill inte. Kan inte. Väntar han flera dagar så kan jag också gör det. Är jag fjortis igen?