Börjar tro att fullt upp är det enda rätta. Inte hinna andas. Inte hinna tänka. Så fort det lugnar ner sig kommer tankarna. Regnets uppehåll idag var en själafrid. Kroppsarbete i trädgård fungerar. Vernissage fungerar. Konsert med vemodiga sånger, inte så mycket. Inte blev det bättre av att de sjöng en av sångerna från pappas begravning. Försökte och försökte att hålla tillbaka tårarna men naturligtvis var det bortkastad energi. Jag bävar för att behöva övertala kören att inte sjunga den i jul. Men jag kan inte sjunga den när jag inte ens kan höra den utan att bli för ledsen. Om det blir så att den är med på repertoaren sjunger jag inte in julen. Då missar jag årets höjdpunkt.
Kvällens meddelanden var glada och uppåt. Förstår inte hans vilja att berätta för mig om dagen. Att han hör av sig och kollar läget kan jag förstå. Att veta om jag är intresserad fortfarande måste vara skönt. Jakten framför allt och allt sånt. Men allt som sägs som har med han att göra då? Är det också bara en del av jakten? Försöker intala mig det ikväll. Det är bara jakten, det är bara jakten, det är bara jakten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar