På vägen till jobbet kändes luften ny och jag kunde för ett litet tag faktiskt tro på att jag kan gå vidare. Jag behöver inte vara fast i det här. Känslan håller i sig i flera timmar innan tankarna börjar snurra igen. Men jag har ledsnat på att känna så här. Men så klickar det till i mobilen och jag försöker igen att inte läsa hans meddelande på en gång. Det går inte alls. Är vi nu tillbaka till att skriva varje dag? Jag hoppas det. Och jag hoppas inte det. När han skriver att han ska berätta en historia nästa gång vi ses kan jag bara tänka nästa gång vi ses-nästa gång vi ses- nästa gång vi ses-nästa gång vi ses. Vill han ses? Eller kan nästa gång vi ses lika gärna vara om ett år som det kan vara i morgon? Men hans sätt att inte svara på de frågor jag verkligen vill ha svar på känns som ett stick i hjärtat. Om han nu bara vill vara vänner, varför hör han då av sig så ofta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar