torsdag 20 november 2014

Att {räkna} till tío

Det är slut på mitt tålamod. Jag har ingen kraft att tygla mitt dåliga humör. Och jag tror att det börjar märkas på jobbet. Ingenting som jag orkar göra något åt. Ingenting jag vill göra något åt. Jag vill bara vara ledsen. Vill bara få vara i fred. Timmarna är få som jag är glad. Lycklig minns jag inte ens. Och tiden snurrar på alldeles för fort. Jag hinner inte andas. Hur kunde livet bli så här? Hur kunde det bli så ensamt?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar