Plötsligt är det som att vi bara hörs på jobbet. Det vill jag inte men nu blir det bara så. Jag har problem och då blir det han som ska fixa. Jag försöker att inte bry mig när vi skickar meddelanden hela dagen. Jobbets fix stökar vi undan lätt och så fortsätter vi. Mitt hjärta vill ta ett extra litet steg när han börjar fråga om vi kommer att ses i helgen. Men jag åkte bort och vi kom inte iväg på samma dans. Min besvikelse hotar att sprängas i mitt hjärta när jag inser att han inte är där. Försöker att glömma bort och ta till vara på kvällen ändå.
Nu är kvällen räddad säger Den dansanta som kommer och ger mig en kram så fort han ser mig. Precis vad jag tänkte när jag såg honom. För vilken gång i ordningen vet jag inte men jag funderar på hur det skulle vara om han singel. Någon som faktiskt visar att han tycker om mig. Han tar mig om nacken och jag smälter. Hans lätta strykningar i håret får mig att darra. När det är underbart stakar han sig och ger mig komplimanger som jag bevarar i min själ. Jag önskar bara att det var någon annan som gav dom.
Så är det måndag och det kommer ett litet meddelande på jobbet. Och mitt hjärta hoppar över ett slag när jag inser att Mr K hör av sig bara för att prata lite. Och så gör vi det av och till hela dagen. När han drar upp att han har en massage innestående vill mitt hjärta så gärna börja hoppas igen att vi ska ses snart. Han säger att han ska försöka ta sig till stan men mitt ledsna hjärta och min trasiga själ kan inte hoppas. För sen så blir det som det alltid blir, han inser vad som håller på att ske och han backar. Igen. Och det gör ont. Igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar