Vissa {dagar}

Din tystnad slår hål på mig. Poppar sönder de bubblor av drömmar om oss som jag hängt som skydd runt min sargade själ. Jag vill så mycket. Jag trodde att jag inte var ensam. Jag trodde att du också ville. Hur har jag än en gång förstått allt så fel? Alla sena funderingar på hur jag har det, alla små berättelser om vad du gjort. Nästan varje dag. Nästan varje kväll. Och så plötsligt ingenting. Bara tystnad. Tystnad.