Att höra av mig eller {inte}

Nu har det gått ett dygn igen utan att jag hört något. Visserligen har inte jag heller hört av mig. Jag känner mig som fjorton. ”Jag skrev sist så det är hans tur.” Jag vill så gärna skriva. Jag vill så gärna att vi ska komma tillbaka till där vi var för några veckor sen. Innan han plötsligt inte hörde av sig på en vecka. Vad var det som hände? Men vad ska jag skriva? Jag har inte någon riktig anledning att höra av mig… Jag mår lite illa. Men om jag nu försöker att verkligen gå framåt i livet, om jag nu ska försöka att välja att vara lycklig, då borde jag bara skriva något. Så nu gör jag det. Nu. Snart.