Smärtan att än en gång se Mr K tillsammans med en tjej chockar mig. Speciellt efter att vi hörts och flirtat bara några kvällar innan. Sen att han bara hejar och ler på håll känns bara fel. Kvällen kunde inte ha varit mer smärtsam. Han och den nya dansar nästan hela kvällen. Jag vill bara åka hem. En än gång har jag tydligen missuppfattat allt.
Sen dess har det varit tyst så tyst. Inte ett pip inte en mening.
Jag fasar när vi åker till samma ställe efter nån månad. Mår illa och är rädd och irriterad. Tänk om de är där tillsammans och det blir på samma sätt än en gång? Jag hinner inte sätta på mig hela skölden innan vi åker. Känner att den är lite trasig att där där kan han komma in även om jag inte vill. Hjärtat bankar obönhörligt. Men han är ensam och han kommer så självklart fram och så självklart lägger han armen om mig och står så. Det känns som om mitt hjärta ska hoppa ur kroppen. Vi dansar och det är som om ingen tid har försvunnit allt är som det är när det är som bäst.
Plötsligt kommer det fram att jag inte har haft fel i alla fall. Jag får höra av någon att han medger att vi har flirtat och jag vill bara sjunka genom jorden. Man ångrar bara saker man inte gjort surrar det om och om igen i mitt huvud. Men det finns inte tid att prata om det även om det känns som att han plötsligt har någonting att säga. Men vi har inte tid för mer än att vara nära. När jag ser honom le smälter mitt hjärta igen och jag kan inte mer än att tänka jävlar nu blir det svårt igen.
Men fortfarande väntar jag. Fortfarande är det tyst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar