Pendlar mellan att inte höra av mig och att komma på något att börja en konversation. Plötsligt kommer det något jag kan kommentera på tv och jag kan inte låta bli att höra av mig. Så är jag tillbaka i detta tunga, jobbiga tillstånd. Han svarar och jag väntar förgäves på nästa meddelande. Hoppet om att kan ska höra av sig ikväll avtar för varje minut.
Sen klickar det till i mobilen och Mr Best Ex hör av sig för första gången på länge. Bara för att kolla läget tror jag. Han vill ingenting speciellt. Önskar att allt var lika enkelt. Önskar att det faktiskt hade fungerat mellan oss. Önskar att vi kunde få allt att fungera. Önskar att han inte hade fått mig att känna mig mindre värd. Önskar att jag hade haft mer styrka. Önskar så mycket att det blir svårt att andas. Kanske hade vi haft ett liv. Kanske hade vi haft barn, en familj, ett hus, ett liv, ett liv. Alla år som gått och så håller vi fast vid varann fortfarande. Visst, inte så att vi hör av oss varje dag, varje vecka eller varje månad. Men över ett decennium senare och han har fortfarande ett grepp om mig. Önskar jag hade samma om honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar